som en schlagerlåt rakt upp i ballarna

märker man av nån sjösjuka frågar dom hela tiden.
nej det är som att gå runt på fasta land, brukar jag svara,
den enda sjösjukan man får är att man inte klarar sej
så länge på land innan man vill tillbaka in i mörkret
på fartyget.
man vill bara ta sej en ordentlig sup på en trång bar
och sen ett redigt nyp.
att snacka med folk är ju rätt kul, men man känner när
det börjar bli för mycket, då säger man antingen åt
dom att hålla käften eller så går man därifrån
utan att säg nåt.
vi var i land igår, nånstans i japan.
jag satte på kee-san bakom en lagerlokal
i något slumkvarter.
medan jag körde henne i baken
pratade hon om att hon behöver mycket kalcium
och fosfor och natrium för att hon har så skört skelett.
jag sa, slut snacka så mycket så kanske du inte
går sönder just nu i alla fall.
men hon fortsatte prata, hon sa att hon ville bli gravid,
hur mysigt det vore med en till bebis, hennes man där
hemma ville bara ha den dom redan har, en pojke,
men hon ville ha en flicka också, som hon kunde
fläta håret på och handla fina kläder till.
jag sa, har du tur så kanske jag ger dej en liten unge,
bara du håller käften så det går för mej nån gång.
då höll hon käften.
det tog inte lång tid innan vi var klara och jag
sa, ja hej då kee-san, lycka till med bebisen, jag
hoppas att jag träffade rätt så det kan bli nånting,
hälsa i såna fall ungen från mej när den kommer,
och hoppas den inte har tagit alltför mycket stryk
av mitt supande.
sen gick jag.
den där bruden var det värsta knullet jag haft, hon
var som en schlagerlåt rakt upp i ballarna, men
vi får väl hoppas att jag i alla fall kunde
ge henne vad hon ville.