nån gång förr

när jag var 17 bast gick jag på AA-möten tillsammans
med min syster. det var mamman som satte oss där.
hon sa att det var droppen när jag på fyllan hade dödat
familjens iller och min syster hade dansat omkring med
den i famnen och sjungit god natt visor i underkläderna.
jag tror att min syster tyckte om att gå på dom där mötena.
hon hittade nån jävla mc-snubbe med
tatueringar på armarna som föreställde feta män
som våldtog kvinnor.
jag tyckte det var avskyvärt, men hon gjorde som hon ville.
hon stack med den där killen sen.
jag såg henne aldrig mer och hon bara lämnade mej
att gå ensam på resten av mötena.
jag gick dit packad och stenad men det var
aldrig någon som sa nåt.
dom kvinnliga alkisarna var rätt frächa och snygga
och jag tänkte vafan dom där kan ju inte
vara alkisar egentligen, dom bara går på dom
här möterna för att slippa sista två timmarna
på jobbet eller nåt.
det tyckte jag var det rätta.
hade jag haft jobb hade jag också låtsas vara
en stackars alkis.
men i alla fall, stället var fullt av fina kvinnor,
men jag ville inte ha nån av dom.
alla liknande mamman för mycket.
det är nog därför jag aldrig har gillat
frächa vackra kvinnor.
det skulle ju vara som att knulla morsan.
nej, jag vill ha dom trasiga, och det ville jag redan då,
dom 45-åriga resterna efter män som
slagit dom och gjort dom gravida 3-4 gånger
och sen lämnat dom att bli knarkare och alkoholister
och bordellstäderskor.
men jag skulle aldrig slå en kvinna, sånt tycker jag
är onödigt. kvinnan är en underbar varelse, och
dom SKA styra och ställa, dom ska skrika och tjata
för dom har rätt till det, dom är överlägsna oss män.
en man som slår är kvinna är bara rädd.
jag hade en hund en gång som hette smalben,
han var nån gatukorsning av terrier av nåt slag.
han ville bli klappad och matad och sen ville
han ut och pissa och skita och sätta på tikar.
det var det enda.
så är det med oss män också.
men en kvinna, en kvinna är smartare än så!

hårt arbete

det stavas guld. jag visste inte att lillskiten var en girig liten manshora nu också men jag kan skilja ut en sån ur mängden med min högra balle, hur enkelt som helst. här går vi och släpar och kånkar och får liggsår av sängarna vi sover i och hemorrojder och magsyra ända upp i gommen medan den där lilla rosa beniga röven springer runt i varenda hamn och knullar både det ena och det andra. egentligen borde jag beundra honom, göra honom till min bästa polare och ge honom en krona på huvudet och en krona på kuken, men han är för ung, han är bara ett litet benrangel som inte respekterar att sex kommer efter hårt arbete, att det är vi gamla rövare som äger världen än så länge.
Nej, när jag hade listat ut vad han höll på med gav jag honom på nöten. han skrek och åmade sej som en hjälplös liten pudel, ett streck rakt upp i röven på honom, han kanske anmäler mej till bossen, men då är han bara mer dum i huvudet än jag trodde och då blir jag faktiskt helt ärligt riktigt glad över att sluta här. men samtidigt, jag är lejonhanen, här har jag jobbat i så många stålta år och så kommer dom här nyingarna och tar över min savann, nej, om så behövs ska jag slita nackarna av dom och käka upp dom!


idag har vi i alla fall kommit överrens riktigt bra, vi har tittat i turkiska porrtidningar tillsammans och lillröven sa att i nästa hamn ska han samla ihop material till att bygga en cykel.
han vill bygga en cykel, och vi ska vara med och hjälpa till, säger han.
så snart kommer vi ha en vandrande pinne cyklandes på en cykel med stödhjul.
jag kan inte vänta, skål för det!


och Bernie säger att vi i nästa hamn ska handla julklappar åt varandra, och julpynt så att vi kan pynta och göra det mysigt.
den skallen kommer han inte komma långt med på mitt skepp i alla fall!
inget jävla julpynt.
det sa jag till honom:
"hörrö bernie, innan vi går in på bordellet i nästa hamn, ska du inte sätta en liten ljusslinga på kuken då också!?"
sen skrattade vi.

wasted shit

jises! vi gick i land. ja, vi hamnade i polen tillslut och jag besökte upp lite gamla ligg och några bekanta luffare, utbytte några ord, om ingenting egentligen. det var natt och hålan var mycket vacker, som en gammal skithög i en trasig toalett. jag spenderade några timmar, köpte en flaska whiskey, åt lite mat, slog en gubbe på käften, letade upp ett billigt vandrarhem och drack upp whiskeyn och somnade.
när jag vaknade någon gång tidigt i morse fick jag ett meddelande om att alla anstälda skulle mötas vid kajen om en halvtimme och dom som slappade efter skulle bli lämnade. jag lämnade rummet och drack en öl till frukost på en krog. lamporna var trasiga. ludrerna var trasiga och bartendern hade somnat när jag gick därifrån. jag lämnade pengarna på disken.
när jag kom till kajen var det värsta uppståndelsen, jag tror att hela jävla besättningen var där, alla anställda från alla sektioner, alla gångar och hörn. jag tänkte, vafan är det nu som är på gång. det kändes inte bra i magen. jag hade glömt att skita också så magen var i olag, men jag kände på mej att det var någonting stort på gång. jag ställde mej längst bak, bakom alla andra och där längst inne i folksamlingen kunde jag se en kort gubbe som höjde händerna och pratade inför oss.
"lyssna nu lugna ner er", sa han, "vi ska omgruppera oss, här har jag en hög NYA skitskallar som har sökt arbete på detta fartyg, vi har sparkat endel av er, vi har behållt endel av er" (jag kunde inte förstå varför dom behöll mej) "och vi har satt in nya dårar och FLER dårar för varje sektion, inte för att JAG bryr mej om er, men Kari lou som jobbade i ruta B12 har ramlat ner för en trappa och avlidit, den gamla skitbögen. och tydligen har han legat där död i flera veckor utan att någon har vetat om det för att vi arbetar ENSAMMA på den här BÅTEN. jag tror på ensamt arbete! jag tror inte på samarbete! men nu har ledningen alltså ändrat denna min filosofi och Kari lous familj har stämt oss på en jävla massa pengar så nu får ni MYROR lägre lön och arbeta arslena av er, glöm era familjer, glöm att knulla era fruar, glöm allting, allting!!!! ni är mina fångar på den här båten och är det någon som slår sej eller får en stroke eller SKITER PÅ SEJ så är ni i alla fall fler i samma sektion som kan
larma till mej."
gubben var röd i fejan och jag trodde han skulle slå ur tänderna ur käften så som han spände käkarna. han började gestikulera med armarna mot den NYA högen med arbetare och delade in dom i massa grupper. sen skrek han "den här gruppen ska till sektion ww14, leta upp era kamrater!!"
när jag hörde min sektion ropas upp efter någon kvart eller så, såg jag mej omkring för att se vad det var för losers. det var en grupp på 6 snubbar, en av dom var nog riktigt ung, kanske tjugo, resten gubbar. jag gick fram till dom och sa att jag var deras ledare.
"vadå ledare" sa den där lilla skitungen.
"jag är veteran på det här fartyget, jag hittar som en myra i dom där gångarna där inne, ni blir beroende av mej, håller ni er inte sams med mej blir ni lämnade där inne som vilsna möss och tillslut svälter ni till döds, så jag blir eran ledare, helt automatisk, ni BEHÖVER mej för överlevnad."
"till en början ja, tills vi lär oss gångarna själva!" sa snorungen.
och han hade ju rätt.
vi gick ombord på fartyget och så var maskineriet igång igen.
nu är jag alltså inte ensam längre.
på gott och ont.
vi arbetade ett tag, sen spelade vi kort och snorungen visade några kortrick.

harvey pekar är endast för dårar

ibland ser man inte nånting annat än den här lådan i flera månader. jag uppskattar i alla fall att det är flera månader, det kan till och med kännas som ett helt jävla år, man vet aldrig riktigt. det enda som existerar är gångar och gränder, som en stad, av metall och plåt och järn. man vandrar omkring. drar i några spakar, trycker på knappar, kollar läget, sätter lappar på stora boxar, skitgöra! jag är inte en av dom stora grabbarna, dom som lastar på och skriver alla viktiga uppgifter och vet alla hemligheter. jag jobbar i slummen, på gatan, som en prostituerad. jag torkar dom e arslena och dom ger mej en känga i nyllet som tack. här nere finns det ingen som tackar en. jag kan tänka mej att det här jobbet är värre än att jobba i en gruva.

jag ska inte klaga, jag älskar att vara själv och jag har svårt för människor, men man är sot här nere och när man kommer i land är man inte människa längre. man förstår inte hur man för sej, hur man pratar med människor, vilka lagar som gäller. det enda man kan göra är att supa ner sej på en krog och sen sova.

arbete.

jag lyssnar mycket på jazz och sitter vid datorn och läser serietidningar.

ibland stannar vi i japan eller polen eller ryssland och då finns bara serietidningar på språk jag inte förstår, men på något sätt förstår jag allt ändå. bilderna är likadana var man än kommer.

min favorit är ändå harvey pekar.

boxas gör jag också. skitstöveln som jobbade i den här sektionen innan mej har monterat upp en boxningsäck och det tackar jag honom för.

jag har en ohälsosam ölmage, men armarna, dom är av muskler!

det är väl så en riktig hjälte ser ut antar jag.

imorgon går vi i land.

då ska jag skita på en riktig toalett.

jag klarar inte av dom här toaletterna,

jag får någon psykisk blockering och sen går jag runt

och är förstoppad i flera veckor.

när vi kommer i land ska jag leta upp det finaste hotell jag kan hitta

och sen ska jag skita ner deras toalett, tacka och gå därifrån.

det har hänt saker: som i en låda

i cant wait to be sober. my head: some one elses chrash. into a car. womens leg, curtains and grasshoppers. nej för fan. jag fick ett brev på posten från han som kallar sej kaktus. stackars krake, han tror att han är den bästa jävla poeten som finns. jag tar inga lögner. jag dräper inga heller. jag säger som det är sen får dom sköta resten. jag ringer upp kaktus, tar mej ett snack med honom. säger, snart stiger jag i land och då ska jag fan ge dej ett sotigt öga!
han säger att han har beställt emaljögon från en polsk orderkatalog. dom ska komma i ett paket om någon vecka. innan vi lägger på säger han att jag ska kasta den senaste dikten jag fick, han ska skicka en annan, och nu ska han gå ut i natten och leta efter en lyftkran. vi lägger på.
jag tar mej en macka från personalrummet, ser inte en käft, jag tänker på att det känns som att jag bor i en låda, en gigantisk flytande tom låda, sen tänker jag på min jävla budgetchef och undrar hur han ser ut, jag har aldrig träffat honom, och om jag har det så minns jag honom inte. jag minns aldrig någon. dom jävlarna har ingen betydelse för mej. jag har ingen betydelse för mej själv.
jag slår mej ner och väntar lite. sen börjar jag jobba igen.

mitt jobb

man kan höra mej torka i luften. jag jobbar på ett fraktfartyg och det är klart man super sej full på arbetstid. man finns inte på mitt jobb. man går omkring i gångar och rum och på vägar inuti det här fartyget och man stöter sällan på någon arbetskamrat. det är inte ensamt. jag älskar det.

TEST

igår var vi på en fest tillsammans med en hippie. han visade oss runt i moskva och vi drack vodka enda fram till

klockan två på eftermiddan dan efter.
finns det nån som heter BALOOO här för när jag skrek

det så var det ingen som lyssnade.

efter kvällen gick vi på toaletten..

cant wait for some holding down in thailand

jag hinner ikapp. den sista ciggen går till: ett jubel av tysta, vadå till exempel? en elakartad sjukdom, en pojke som springer runt med fingervantar och fryser. det är precis, man känner som en varm, en trygg, ingivande, samhörighet. jag ser en krater, undrar om jag kan hoppa ner,
doppa mina tår, flyta omkring, spränga saker på olika terasser, runt om i stan, runt om springer jag, ett hinder, från ett annat, försöker göra rätt. en man går förbi mej: han har hatt och knästrumpor. varifrån han kom: tjorbygatan. därifrån mörkret i gränden. ger han mej en fickspegel. jag säger, vad ska jag med den till. men han svarar inte. jag går framåt, kan inte gå åt något hem, så jag går bara framåt, och det ser ljust ut: från husen, gatlyktorna, hundhalsbanden, reflektioner i glasrutorna, från månen. jag går mot månen.