jag hinner ikapp. den sista ciggen går till: ett jubel av tysta, vadå till exempel? en elakartad sjukdom, en pojke som springer runt med fingervantar och fryser. det är precis, man känner som en varm, en trygg, ingivande, samhörighet. jag ser en krater, undrar om jag kan hoppa ner,doppa mina tår, flyta omkring, spränga saker på olika terasser, runt om i stan, runt om springer jag, ett hinder, från ett annat, försöker göra rätt. en man går förbi mej: han har hatt och knästrumpor. varifrån han kom: tjorbygatan. därifrån mörkret i gränden. ger han mej en fickspegel. jag säger, vad ska jag med den till. men han svarar inte. jag går framåt, kan inte gå åt något hem, så jag går bara framåt, och det ser ljust ut: från husen, gatlyktorna, hundhalsbanden, reflektioner i glasrutorna, från månen. jag går mot månen.
1 kommentar:
fler och fler vill se nåt annat.
Skicka en kommentar